Idag har min lediga dag fyllts med skiftande intryck av varierande grad. Inlämning av bil , många reparationskronor, tidning som bett om intervju, vaccinering , köpt nästa års almanacka ( ja vi är där snart) planering av utskick mm, telefonsamtal med olika sorters människor. Har även köpt en ny klocka , den första på många år sen jag slutade att köra buss då livet var styrt av sekunder! En röd fin. lika röd som den nya praktiska anteckningsboken med obundna datum i. Lite guldkant, jag erkänner.
Det ena av dagens viktiga saker var ändå ett besök i egenskap av Landstingspolitiker på det ideellt styrda Convictus på Söder. Ett hälsocenter för före detta missbrukare. Convictus har funnits sedan 1980 talet när många injektionsmissbrukare drabbades av HIV. Nu har de hälsocentret och tre dagcenter dit bostadslösa och missbrukare kan få hjälp med mat, dusch , samvaro mm. På senare år kommer även EU medborgare och många från tredjeland som Afrika. De sistnämnda som nu är ca 50% av besökarna är oftast inte missbrukare utan arbetslösa och bostadslösa samt desperata.
Hälsocentret och Convictus drivs av ett blygsamt ekonomiskt stöd från SLL och "staden" dvs Stockholms stad. Övriga är volontärer av skiftande grad. Och OSA anställda.
Volontärerna på hälsocentret är sjukgymnaster, läkare och massörer för att nämna några av de fantastiska människor som ger av sitt kunnande och sin fritid för att stödja dessa medmänniskor i deras väg mot ett sundare liv. Frågan som jag som Socialdemokratisk politiker ställer mig, är om det verkligen ska vara så hög grad av volontärer? Har Sverige inte råd att arbeta förebyggande längre? För det är vad Convictus gör , utför ett förebyggande arbete. Vad kostar inte en avgiftning, en räddande insats på akuten, annan vård, polisinsatser som missbruk tyvärr drar med sig för den det berör, förutom lidandet! I min solidariska samhällsutopi så hjälps vi åt med kostnader för att lindra för medmänniskor. Det kan vara din granne, din dotter , din mamma eller pappa som hamnar i missbruk och bostadslöshet. Det är inte "dom"!!!
Volontärerna gör ett underbart arbete med själ och hjärta och det fyller sin funktion, men vi ska inte utnyttja att en del ställer upp med sin fritid. De har också arbeten, familj och ett inre liv att vårda för att orka.
Efter det åkte jag till en nära släkting som är svårt sjuk, hennes dotter var där också. Och man blir varse vad som är viktigt i livet , familjen bör prioriteras. Vi vet inte hur länge vi har våra nära och kära omkring oss.
Så var rädda om varandra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar